Varför finns fladdermöss i hus? Fladdermössen behöver håligheter för att överdaga, övervintra och föda sina ungar. Helst söker sig djuren till naturliga håligheter, bland annat i träd. På senare tid har dock dessa naturliga "bostäder" minskat kraftigt i antal, varför fladdermössen blivit tvungna att söka sig till bland annat bostadshus.

Eftersom fladdermössen är insektsätare gör de ingen skada på till exempel hus, inventarier eller livsmedel. Djuren gör i stället nytta genom att äta skadegörande insekter i trädgårdarna. Det är framför allt tillgången på insekter som styr fladdermössens val av bostad. Djuren söker sig till det hus som råkar ligga bäst till, oavsett om det är gammalt eller nytt. Att det ibland är gott om fladdermöss även i tät villabebyggelse beror främst på att gatljusen drar till sig mycket insekter. Fritidshusen utnyttjas ofta som övervindringsplatser på grund av att de ofta står tomma och ouppvärmda vintertid och är störningsfria.

Vad säger lagen?

Fladdermöss i Sverige är skyddade av artskyddsförordningens 4 § och i vissa fall av jaktlagstiftningen (3§ jaktlagen). Fladdermössen är också skyddade av en europeisk konvention, EUROBATS, som även utsträcker skyddet till fladdermössens boplatser och viktigaste jaktrevir (nyckelbiotoper). Man får alltså varken skada eller störa fladdermöss. Det finns normalt heller ingen anledning till detta.

Detta innebär naturligtvis att fladdermöss inte får dödas. Det finns heller inga skäl att döda eller att fånga fladdermöss i hus eftersom man inte kan lösa ett sanitärt problem på det sättet. Dels hittar man sällan djur, dels  ersätts nästan alltid de dödade djuren av nya, varvid problemen kvarstår.   

Spillning, dålig lukt

Det är oftast spillningen från fladdermössen som orsakar bekymmer. Som regel går det dock att åtgärda problemen. I ett normalt ventilerat hus ger fladdermössens spillning inte upphov till någon lukt. Börjar det därför att lukta kan man utgå från att det finns brister i husets ventilation. Om ventilationen är god transporteras kondensfukten bort och spillningen torkar.

Handlar det om smuts på fönster och fasad är problemet av ringa karaktär. Rör det sig om ett öppet vindsutrymme kan man sätta upp ett enkelt "innertak" (av till exempel masonit), som förhindrar spillningen att falla ned. Något svårare kan det vara att åtgärda problem med illaluktande spillning som ligger på svåråtkomliga platser, till exempel i utrymmet mellan ytter- och innervägg. I sådana fall måste man göra hål i ytterväggen (alternativt innerväggen) så att man kan få ut spillningen. Dessutom måste man, och det är särskilt viktigt, förbättra ventilationen i väggen.

Ljud

Fladdermössen är som regel tysta djur och många vet ofta inte om att de har fladdermöss i sitt hus. Det är därför sällan man behöver irritera sig på att de för oväsen. Men ibland händer det. Det är främst när fladdermössen bildat en yngelkoloni i en vägg nära bostadsrummen. De hörbara ljuden består mest av kontaktläten mellan honorna och deras ungar. När ungarna är vuxna nog att kunna flyga upphör som regel ljuden.

Problem med ljud från fladdermöss är svåra att lösa. Tyvärr kan man inte åtgärda problemet förrän ungarna är flygfärdiga. Man kan försöka minska ljudnivån genom att isolera med ljudisolerande material. För att förhindra att fladdermössen kommer tillbaka nästa år, måste man se till att de inte kan komma in i mellanväggen igen. För att göra detta, krävs dock tillstånd från länsstyrelsen.

Fladdermöss i bostadsrum

Ibland får man in fladdermöss i bostadsrum. Det händer särskilt i slutet av juli och början av augusti när ungarna håller på att lära sig flyga. Bästa sättet att få ut fladdermusen är att öppna fönstren på vid gavel och eventuellt släcka ljuset. Det brukar då inte dröja länge förrän den själv hittar ut.

 
Hittar man en fladdermus som ligger på golvet och inte kan flyga ut själv bör man försöka hjälpa den. Ta på dig en handske och fatta djuret varligt runt kroppen. Bär ut den och häng upp den upp-och-ned på en trädstam eller på en vägg. Observera att djuret måste placeras på en skuggig plats.

Fladdermössen är ofta i behov av vatten, särskilt varma dagar. Ge därför gärna en liggande fladdermus lite vatten på en tesked eller liknande innan den släpps ut igen.

OM FLYTTNING HOS SMÅFLADDERMÖSS

Liksom insektsätande fåglar så måste fladdermöss lösa problemet med dålig tillgång på föda under vinterhalvåret. Fåglar löser som bekant situationen genom att byta födokälla eller helt enkelt migrera till varmare breddgrader under vintern. Fladdermöss å andra sidan, kan överleva en vinter på upplagrat fett, genom att hibernera. Ändå väljer några arter att flytta på sig när hösten kommer. Inte för att slippa hibernera utan kanske snarare tvärtom, att hibernera så bra som möjligt.

Tre huvudkategorier

1) långdistansflyttare, som migrerar över stora delar av kontinenter, till exempel stor fladdermus och trollfladdermus. Dessa migrerar sydväst från Skandinavien ner till mildare klimat på den europeiska kontinenten för att övervintra. I Ryssland kan trollfladdermusen flytta inte mindre än 100 mil, från de centrala delarna av landet ner till Svarta havet, och i USA har man dokumenterat att fladdermöss av släktet Lasiurus förflyttar sig över större delen av den amerikanska kontinenten varje år.

2) Regionala flyttare, som migrerar inom eller mellan närliggande länder, som tillexempel dammfladdermöss och större musöra, vilka ofta migrerar från det europeiska låglandet till kallare bergstrakter för att finna vinterkvarter.

3) Icke-migrerare, vilka rör sig endast kortare sträckor (< 50 km) mellan sommar- och vinterkvarter. Flertalet fladdermöss tillhör förmodligen denna kategori och nämnas kan till exempel hästskonäsor som sällan tycks röra sig längre bort från hemmet än 30km.

Flyttning och boplatser

Val av boplats verkar vara korrelerat till migrationsstrategi. De flesta långdistansflyttarna bor exponerat, i trädhålor eller ytterväggar på hus, medan de regionala flyttarna oftare bor under jord i grottor eller gruvor. Det kan förstås vara så att den senare kategorin är överrepresenterad i statistiken eftersom de är lättare att finna och studera i större grupper.

Inom en och samma art kan olika strategier för migration och boende förekomma. Dvärgfladdermöss och gråskimliga fladdermöss flyttar till exempel långa sträckor i Ryssland, där vintertemperaturerna är låga, medan de i Västeuropa flyttar kortare sträckor eller inte alls. Där vintrarna är särskilt milda finner man ofta dvärgfladdermöss i träd, medan de i områden med kallare vintrar (och varmare somrar) såsom i Östeuropa, bor i grottor och/eller gruvor.

Flyttning och temperatur

Våra svenska fladdermöss (i familjen Vespertilionidae) hibernerar som bäst vid temperaturer på 0-5 grader (även om det i praktiken brukar vara något varmare). Energiåtgången under hibernering beror förutom på yttre temperatur, också på fuktighet. Vi förväntar oss därför att fladdermöss som bor i trädhålor, alltså relativt exponerat för väder och vind, övervintrar i klimat där det är aldrig är kallare än 0-5 grader. Högre energiåtgång vid tillfälligt kallare temperaturer kan förhindras genom tätare grupperingar av fladdermöss och vid tillfälligt högre temperaturer kan energi tillföras genom att det då finns aktiva insekter (=mat) tillgängliga. Den stora fladdermusen och trollfladdermusen övervintrar båda i trädhåligheter på det Västeuropeiska låglandet, i just detta klimat.

Om klimatet inuti håligheter i träd speglar årstidens temperaturer, så avspeglar underjordiska grottor och gruvor årsmedeltemperaturen för ett område. Alltså så förväntar vi oss att fladdermöss som övervintrar i grottor gör det i områden med en årsmedeltemperatur på just 0-5 grader och har då flyttat dit från områden med temperaturer som är antingen varmare eller kallare. Alltså, fladdermöss kan precis lika gärna flytta norrut som söderut på vintern. De gör det för att finna optimal hiberneringstemperatur. Myotis grisescens i Nordamerika till exempel flyttar norrut för att övervintra i kolgruvor. Det är heller inte ovanligt att fladdermöss migrerar uppåt i altitud, vilket många fladdermöss på kontinenten gör; de lämnar då det europeiska låglandet för att söka sig upp i bergsområden med lägre temperaturer som passar för hibernering.

Flytta till kallt, bo varmt, eller flytta till varmt och bo kallt

Om vi utgår ifrån att temperaturen är den viktigaste faktorn för val av hiberneringsplats (och utesluter fuktighet, störningar osv) så kan vi finna att långdistansflyttare som bor i trädhålor eller liknande, och regionala flyttare som bor under jord ändå har ungefär samma temperaturförhållanden vid hibernering, trots att de tenderar flytta åt motsatta håll. Varför då flytta långt och bo i träd när man kan stanna hemma och bo i en grotta, som ju de flesta fladdermöss ändå gör. Att undvika låga temperaturer verkar ju inte vara anledningen, eftersom alla fladdermöss hibernerar vid ungefär samma temperaturer. Inte heller är migrerande arter för stora och klumpiga för att använda grottor, och därför tvingas använda träd, såsom någon föreslagit. Nej, en art som stor fladdermus till exempel använder ofta grottor under parningsperioden och även till hibernering i vissa områden.

Reproduktionsstrategi

Istället verkar det vara så att fördelen med att flytta söderut eller till ett varmare klimat är att våren kommer tidigare och fladdermössen kan så förlänga sin reproduktionsperiod. På detta vis kan migrerande fladdermöss bli dräktiga kanske flera veckor innan sina kusiner som stannar på kallare breddgrader. Genom att sen långsamt migrera norrut och följa våren så att säga, minimeras risken för att stöta på kallt väder, i vilket fladdermöss måste gå i tillfällig dvala och därmed ytterligare förlänga dräktighetstiden. Också tillgången på insekter kan optimeras så att fladdermössen anländer till yngelkolonierna när det är som störst tillgång på föda (och då maximum kanske redan passerat i söder)

Förmodligen föder de fladdermöss som flyttat söderut sina ungar tidigare på året jämfört med dem som stannat i norr. Datum för nedkomst hos den senare gruppen varierar ibland med upp till en månad beroende på väder och vind och det är uppenbart att ungar som föds tidigt också klarar sig bättre.

När man har studerat kolonier av hästskonäsor har det visat sig att ungar födda tidigt på året överlever i större utsträckning än andra. De är större och håller lättare vikten under första övervintringen än ungar födda sent. De verkar också uppnå också högre social status i snabbare takt och får också fler ungar senare i livet.

Att långdistansflyttning skulle vara en reproduktionsstrategi stöds också av det faktum att honor ofta flyttar längre än hanar. Honorna är de som behöver tänka på när ungarna ska födas och att de ska klara sig och måste alltså se till att både temperatur och födotillgång är så gynnsam som möjligt. Hanarna behöver bara se till att hålla sig i närheten av honorna när det är dags för parningssäsong. I övrigt kan de gå dvala i tid och otid utan att oroa sig för några ungar

VILDA DJUR FÅR INTE HÅLLAS AV PRIVATPERSONER UTAN TILLSTÅND I MER ÄN 48 TIMMAR. ATT HÅLLA ETT VILT DJUR I FÅNGENSKAP KAN BETYDA DRYGA BÖTER, FÖR DEN SOM SAKNAR TILLSTÅND