SKURUPS KOMMUNFÅGEL

Råkans utbredning i Sverige är starkt koncentrerad till Skåne. Omkring 90% av den svenska stammen häckar i vårt landskap och råkans koppling till Skåne har mycket gamla anor. Vi vet med säkerhet att den fanns här för tusen år sedan men dess ursprung i landskapet får troligen sökas för 3-4000 år sedan, kanske ännu tidigare. Vi har således till stora delar en gemensam historia – råkorna och vi .

Råkan var förmodligen mycket talrik förr i tiden, några säkra siffror finns inte men det beräknas att 50 - 00.000 par fanns vid 1700-talets slut. Linné nämner råkan från sin skånska resa och berättar att den fanns i kopiösa mängder. Jakt och förföljelse minskade troligen antalet något under 1800-talet och början av 1900-talet. Bruket av utsäde behandlat med kvicksilver, aldrin m.fl. biocider fick mycket allvarliga konsekvenser för odlingslandkapets fåglar under 1950-60-talen och en av de arter som drabbades allra värst var råkan. Inventeringar visade att det 1957 fanns omkring 11.000 par och 1965 blott 5.000 par i landskapet. 1966 förbjuds bruket av dessa biocider och sedan dess har råkan till viss del återtagit sin gamla numerär och vi räknar idag (1998) 30 - 35.000 par i Skåne. Det är alltså inte tal om en ohämmad tillväxt av antalet råkor under senare år utan blott en återhämtning av stammen. 

Råkan är en kolonihäckare, det vill säga att flera par bygger sina bon intill varandra. Förr kunde dessa kolonier bli mycket stora, från början av 1900-talet känner vi t.ex. flera kolonier som bestod av flera tusen par råkor! Idag består flertalet av kolonierna av 10 -100 par och de största av 200 - 300 par.I gamla tider var råkan en ren flyttfågel som lämnade oss i oktober och återkom i februari-mars. Idag finns det råkor i Skåne året runt även om en del, framförallt yngre fåglar, fortfarande lämnar oss under vintern. Normalt återvänder råkorna på allvar till kolonierna i februari men dom finns också på plats under fina vinterdagar. 

I samband med bobyggnad i mars blir det liv och rörelse i råkkolonierna och det är framförallt under denna period som skränet ibland kan upplevas som störande. Under ruvning och ungarnas uppväxt är det förhållandevis lugnt i kolonierna, om råkorna inte störas vill säga. En hotande fara genererar genast ett öronbedövande larm. Någon gång i juni är häckningen överstökad och lugnet lägrar sig ånyo över trakten. Råkorna för därefter ett stillsamt liv på åkrar och fält samt i tätort nära sin koloni fram till nästa häckningssäsong. 

Råkor livnär sig på frön och vegetabilier samt allehanda smådjur som maskar och insekter, ofta sådana som brukar betecknas som skadeinsekter. Denna urskåning, som förmodligen har funnits i landskapet minst så länge som jorden har brukats och som således är sprungen ur samma mylla som vi själva, bör vi givetvis både acceptera och hälsas välkommen. Lite tillspetsat kan vi konstatera att råkorna faktiskt i mångt och mycket påminner om oss själva! Likt oss har dom t.ex. till stor del övergivit landsbygden och flyttat till tätorten. Likt oss bor dom tätt intill varandra och har ett invecklat socialt liv. Larmet i råkkolonin kan väl jämföras med det mänskliga samhället där bilar, motorcyklar, industrier, gräsklippare, tjuvlarm, barnskrik, skränande ungdomsgäng med mera bildar en ständig ljudkuliss. Råkans nedsmutsning, dess spillning, syns förvisso men torde emellertid vara intet mot våra egna både synliga och osynliga föroreningar.