Foto: Karin Nilsson
Rådjuret låg på vägen och ormvråken i diket mycket illa sargad.
TRAFIKDÖDAT
VILT MÖJLIGHET OCH HOT.
Några dagar
in på det nya året fick vi på KFV - Skurup - Sjöbo
in ett larm om en skadad rovfågel vid järnvägen öster
om Ystad. Tillfälligheter gjorde att vi kunde vara på plats
tämligen omgående. Scenen som mötte oss var minst sagt
makaber.På spåret låg en tågdödad hare och
intill den satt en svårt vingsargad fjällvråk. Det behövdes
ingen större fantasi för att rekonstruera vad som hänt eftersom
förloppet är allt för välkänt längs både
järnvägar och andra trafikleder.
Rikedomen av trafikdödade
djur förefaller numera vara en viktig födoresurs för vråkar,
örnar och glador.Möjligen är tillgången till sådan
kost en av orsakerna till flera rovfågelarters sentida ökning.
Men denna föda innebär också en risk för konsumenten
eftersom maten ligger serverad intill samma fara som ursprungligen dödade
kaninen eller haren. Och en hel - eller halvmätt
rovfågel är
ofta "tung i gumpen" vid uppfloget. Sekundäroffer är således
vanliga och det var inför ett sådant vi stod Denna januaridag
utanför Ystad. Eller rättare sagt - flera skundäroffer!
Fjällvråken var nämligen inte ensam. Några meter
längre bort låg en lika svårt vingsargad glada och ytterligare
en bit bort en nästan död ormvråk! Samtliga hade så
svåra skador att de fick avlivas.Den tågdödade haren fick
altså sällskap till andra sidan av ytterligare minst tre sekundäroffer.
Värdet av att stanna och flytta trafikdödat vilt några
tiotal meter ut på åkrar eller fält kan därför
inte nog poängteras! Längs motervägar eller andra hårt
trafikerade vägar är detta ofta inte möjligt men längs
många andra vägavsnitt är det både enkelt och välment.
Så jag uppmanar alltså alla att så långt det är
möjligt: Rensa vägarna från fallvilt. Släng ut den
döda kaninen på fältet och rädda en eller flera rovfåglar
Östen Wahlgren
KFV SKURUP - SJÖBO
HEM
